Category: Föräldrar

Narkos på 2 åring

Jag var verkligen inte så stark som jag trodde! Det brast för mig, helt. Men lyckades iallafall inte visa Milo att jag var ledsen men på Cityakuten imorse blev det Mamma Tess som sjuksköterskorna fick trösta, inte Milo.

11:30 Ska jag börja skriva det här inlägget redan nu från väntrummet, med risk för att tårarna kommer forsa, igen, äsch, folk här om någon förstår väl och är vana. Varför är man så, eller man, jag, att sitta och skämmas och nästan gömma gråtet och torka lite så där i smyg – ”hoppas ingen ser”.. Gick direkt in på toaletten och grät klart när jag hade lämnat Milo för att sen gå ut och sätta mig och lossas som ingenting. Löjligt va. Även om jag såg fler mammor och pappor som gjorde exakt som jag i morse.

Milo ligger nu inne på operation, precis blivit nersövd och jag vet så väl, det är världens enklaste, lättaste operation då Milo ”bara” ska få rör i sina öronen efter att ha haft alldeles för många öroninflammationer nu. 3 st på ett halvår, alltid direkt i samband med förkylning så kom öronen strax därefter, och med hög feber. Nya penicillinkurer på det där första aldrig tog, (Kåvepenin) fast vi sa det till läkarna varje gång, men där dom höll fast att dom alltid skriver ut Kåvepenin först, för bakterier ändrar sig, och ”så gör man” men det har aldrig fungerat på Milo utan alltid blivit ett återbesök och då blivit byte till Amoxicilin, som är det som har hjälpt Milo istället. Likadant varje gång. I USA däremot, då Milo fick öroninflammation även där nu sist i december, så var informationen helt tvärtom. Där var Kåvepenin ”gammalt” det skrev man inte ut alls, det var länge sedan man hade slutade med det! Toppen, sa vi och fick Amoxicilin direkt. Och Milo blev också frisk snabbare. Så bara det att det alltid har blivit två kurer för Milo tidigare varje gång han har varit sjuk stackaren och allt för mycket nu med öronen så tvekade vi inte en sekund att Milo skulle få rör tillslut. Vi var ganska inställda på det. Så för oss en självklarhet och för att tillägg att Christer var öronbarn så han vet vad Milo har fått gå igenom. Som förälder bestämmer du själv men för oss räckte det med att det är en ”allmän” rekommendation och något som är väldigt vanligt att små barn får idag.

Själva operationen och rör tänker jag att jag inte skriver så mycket om, det är en lätt, allt för vanlig operation, tar inte mer än en kvart men det jag tänkte, som jag vill dela och skriva om, som jag hade mest tankar kring, var själva narkosen för det var den som jag gick och tänkte på och inte kändes kul alls. Att söva en tvååring. Vem ska med in, jag eller Christer då jag redan blev ledsen när jag läste att endast en förälder får följa med in. Så var det på Cityakuten här i Stockholm iallafall där vi hade vår tid men vet att på vissa ställen kan båda två få följa med. Christer, mitt nav, vill ju att vi båda ska vara där vid Milos sida, vad är bäst, att jag är med eller att jag ”slipper se” men insåg att det blir nog jag för Milo är väldigt mammig just nu och skulle Milo ropa mamma hade det varit så mycket värre. Vi beslöt att jag skulle följa med in men vi båda satt med i samtalen då du träffar läkare och narkosläkaren först.

– Nu måste vi ta ett beslut. Han är så trött nu att det inte kommer bli bättre. Antingen tar vi mer lugnade eller så kör vi och det kommer bli motstånd men det är ok! – Kör! sa jag sen brast det för mig..

Förberedelserna vill jag skriva om, för det tyckte jag var oklart. Inte oklart på det papper vi fick men att jag fick olika information från olika håll.

Fasta: På vårt stod fasta 6 timmar innan. Med 2 timmar innan ok med saft eller vatten. Välling då? Jag ringde och frågade även fast jag visste nog svaret och ja, det gick under vanlig mat som ante mig. Milos operation skulle vara kl 09:00 och då kom nästa grej, – hur förklarar vi för Milo 2 år att han inte får något att äta när han vaknar. Ingen frukost. Och åka in till stan på tom mage och säkert väntetid på det. Vi gjorde så här då, i natt som var, vi förekom Milo och tänkte att vi väcker honom stillsamt i natt kl 03 och ger honom välling. Lite flyt hade vi för Milo vakande faktiskt själv 02:40 i natt, som han hade hört oss med våra planer, team work!:) så vi gav välling direkt och så somnade vi alla om. Det gjorde att han inte frågade om mat direkt när han vaknade och höll sig faktiskt förvånansvärt bra.

Milo var på sitt glittrande humör som han alltid är. Så himla glad som vi allt för ofta är bortskämda med. Vi hade pratat om på morgonen att vi skulle till doktorn, för att kontrollera öronen igen och Milo förstår så väl nu och visade själv och peka ”Dää” på sina öron, att däää skulle doktorn lysa och titta.  Ja det ska Doktorn Milo. Där! För se att Milos öron mår bra!

EMLA-plåster. På vår info lapp stod det också att vi själva skulle köpa EMLA-plåster och sätta på, 2 timmar innan OP. En på vänster ovansida hand, en i vänster armveck. Det hörde jag också att alla inte får den informationen. Jag tänkte ju direkt hur tusan ska dom stora plåstrena få sitta kvar på Milos lilla hand och arm, och hur och varför ska dom sätta nål i hand och armveck på 2 åring, innan narkos?! När någon annan fått information att endast mask används vid sövning på barn. Så är det alltså inte. Dom tar beslutet där på plats, på barnets status och är barnet lugnt så tar man nål, annars sätter man den efter. Oavsett så är det väl bra då att man har förberett. EMLA plåster är alltså ett plåster med bedövning för er som inte hört om det tidigare. Hade själv ingen aning om EMLA plåster förrän nu här till Milo.

Att få på Milo EMLA-plåster trodde jag aldrig skulle gå men helt otroligt att han lät dom sitta kvar. Vi förklarade att det här plåstret heter Emla och det ska vi sätta här som du ska få visa doktorn! Han fick känna och se själv och direkt efter armvecket så drog vi på en tröja så glömde han den, på handen så petade han desto mer men vi sa att Doktorn vill se det så du kommer få visa det. mmm sa Milo, tittade och sen släppte han det fokuset otroligt nog. Och hur gulligt att det första han gör vid träff av läkaren så sträcker han stolt fram sin lilla hand och ville visa! Milo sötis!

Det var ju lika stort som hans hand och när den där salvan kom på huden så halkade ju det där jäkla plåstret runt! Vi tog en liten gasbinda och tejp och satte över, för annars hade det trillat av. Hur tänkte dom här till små undrar jag? Det gick ju bra men kändes inte optimalt för små händer.

Batman med EMLA-plåster.När Christer tog min väska i morse så hörde jag ”schit” – ok, den vägde en del. Mamma Tess hade packat för att vara borta i en vecka tydligen men! Manligt, kvinnligt! Jag visste precis vad jag ville ha med mig, och jag tänker alltid, hellre att jag har för mycket än att Milo saknar något när vi sitter där.  Jag vet EXAKT vad Milo kommer vilja ha för leksaker, jag vet precis vad han blir glad över och som kan underhålla om ev förseningar och i väntan, och jag vet EXAKT vad Milo kommer att vara sugen på när han vaknar så jag hade Milos favoritbilar med, ”ajpäääd” hans små figurer från gänget i ”Paw Patrol” – lätta, smidiga att ta med, en liten fin passande bok med klistermärken som jag hittade igår, där du klär på nallar kläder i sjukhusmiljö” Perfekt, pedagogiskt och bra! Milo gillar klistermärken, bra tidsfördriv att sitta och pilla med, och den kom väl tillhands. Milos gosekanin, napp och två snuttefiltar! Blöjor då vi drog på en innan operation. Mat tog jag med Milos favoriter som Oreos, japp, han kommer få äta precis vad han vill på uppvaket, även om det är onsdag, även om det är kakor och godis! Så jag hade också en klubba med, några ostar då han har börjat gilla dom där röda små Baby Bell tror jag att dom heter, perfekt att ha med i väskan. En smoothie, välling (troligt inte vill ha men alltid bra) en päronfestis, favoritsmaken, ett äpple och banan, och vattenflaska då han dricker rätt mycket vatten. Eh ja, ok, jag ser, det var lite mycket i väskan men som sagt, jag sitter hellre där med för mycket med mig än att Milo säger ”ooosst” och så har jag inte det. Sen var det ändå Christer som fick bära väskan, hehehe! 🙂

Känns som jag skjuter på och förtränger narkosen. Usch! Ja, vet du, det var verkligen inge kul! Allt gick så himla bra men tiden i väntrummet gick upp mot 2 timmar och 15 minuters väntan! Försenat 2 timmar(!) med en två åring! Milo vår tappre hjälte, med två besök dessutom då du först träffar läkaren för allmänt samtal. Ut igen i väntrummet. In efter en timme igen då för att träffa narkosläkare som berättar mer hur allt går till, och då också få i lite lugnande för snart skulle vi in. Lugnande i form av lite bladning i saft, som gick relativt lätt att få i Milo. Han var nog bara glad att få lite att dricka efter nu tom mage sedan 3 på natten. Stackaren! 🙁 Men gick bra. Det verkade inte smaka annat än saft så det slank ner. Men lugnande vill jag ju inte säga att det var för här hade nu 2 timmar passerat och Milo blev förvisso tröttare, påtagligt, men nu hade det gått allt för länge och alla leksaker hade vi lekt med, tom ipäden började bli tråkig, på tom mage så började Milo nu tappa humöret. Och där, där tippade det! kl 11:15. Bortskämda föräldrar som vi är med Milos ständiga glada humör så blir det väldigt stor skillnad, Milo bågade sig, ville inte sitta i knät och storgrät så han blev röd och svettig. Nu var det inte kul alls! Och jag förstod honom såååå väl! Då började jag känna att nu får dom tusan släppa in oss, låter man en 2 åring vänta i över 2 timmar!!? Men tänkte, vi kan inte tappa det där och då, vi måste vara lugna, men första läkare jag såg komma förbi, stannade jag med en skrikandes Milo i famnen och försökte behärskat och ”vänligt men bestämt”,  hehehe, säga att nu har vi väntat för länge! Nu kommer vi inte kunna vända Milo! Hade vi fått komma in bara 10 minuter tidigare hade vi sluppit detta! Vi känner Milo så väl. Han hade hållt sig lugn om vi sluppit vänta. Antingen hade vi tur, eller så gjorde dom nåt för nu fick vi komma in direkt. Men Milo var ju helt slut. Genomsvettig, gråtig, men samlade sig för nu började jag visa och förklara allt för att försöka vända Milos fokus, medan jag kände att nu slog mitt hjärta snabbare och gråten var nära hos mig när vi pussade om Christer och lämnade Christer bakom oss och kom in i kall, ljus, men väldigt fin operationssal. Usch, mina tankar kom som en blixt tillbaks när jag själv låg där och opererade handleden som jag bröt när jag halkade när Milo bara var 10 dagar gammal. Enda gången, peppar peppar, som jag legat på operationsbord, och knappt varit sjuk ens i liv, men så glad nu, idag, att jag fick den erfarenheten med narkos och operation för jag visste ju nu mer hur en narkos går till. Med Milo i famnen blev jag så glad över teamets vänlighet, som gjorde mig direkt lugn. 4 st stod samlade runt och Milos tårar rann fortfarande men något lugnare och fick lite Milo skratt när narkosläkaren blåste lite såpbubblor. Mask beslutades skulle tas, så ingen spruta under vak, men nu var Milo så pass trött att när mask visades med annars nyfiken Milo så kom tårarna och skriken igen och nu kände jag mina egna tårar bränna när han satt i min famn. Han började göra motstånd och lyssnade inte alls längre och tillslut sa läkaren att det är bara två val, vi förstår det är hemskt men nu kommer inte Milo lyssna mer vad vi försöker förklara och då är det bara ”hårda” tag och han kommer fixa det eller så är det mer lugnande medel som gäller. At gått igen och ta mer lugnande kände jag verkligen inte ett alternativ. Inte nu när vi äntligen var här! Vi kör! sa jag och alla 4 lugnade mig och sa att det här kommer gå jätte bra, han kommer göra motstånd men kommer inte komma ihåg detta. Milo GALLSKREK, vred, vände sig, så jag knappt kunde hålla honom och när han trycks på den där masken, på hans lilla mun och ansikte, då, då kom mina tårar, jösses vad dom forsade, men kunde ändå hålla lugnet, för jag tänkte Milo ska inte se, eller känna att mamma gråter. Ena sköterskan bredvid mig kramade plötsligt om mig, och höll om mig hårt, det, det kändes jätte bra! Vad liten och ynklig jag plötsligt kände mig. Den kramen behövde jag, för dom förstod, så här var det, dom var vana, det gjorde allt, att hon såg mig, att det var ok att jag tappade det, att jag fick gråta. Det var HEMSKT att se den där masken över Milos ansikte, men narkosläkaren pratade lugnt, till Milo och till mig och sa stegen att bra att han skriker för då andas han djupare in, sen börjar det värka och då rör sig kroppen något till även fast han inget känner, sen somnar han. Jag vet inte vilket som var värst, när han skrek eller när han plötsligt somnade och vi lyfte över honom på britsen och jag var tvungen att snabbt gå. Älskade lille plutt! Mamma finns här utanför! Snart är du klar! Sköterskan höll fortfarande om mig och kramade om mig, sa att det var ok, att hon själv grät när hennes båda barn hade varit med om samma, och så ledde hon mig ut och vi pratade på vägen. Jösses vad jag grät mer när jag vände mig om sista gången och Milo ligger där, så liten, sover, på den där stora sängen, med läkarna runt omkring sig och mamma måste gå! Nä det var helt emot instinkten när man bara vill kasta sig över honom och hålla om honom, nära, hårt, känna hans lukt och andetag. Milo! Mamma kommer snart! Snart är vi hemma igen! Jag gick till toaletten och grät lite till. 11:34 Allt har gått bra! Äntligen kom läkaren ut! – Milos mamma? JAAA! Hörde jag mig själv skrika, kanske något för högt så folk hoppade till! Som man fått BINGO liksom! Ja!! Jag är Milos mamma! HÄR ÄR JAG!!!! 11:40 fick jag äntligen komma in på uppvaket! Och det är den här stunden jag kommer att välja att se. Kan varit det sötaste och har du ditt barn eller nära som väntar på operation med narkos, ta fram bilden när du kommer sitta där, bredvid din nära igen, och vara med när dom vaknar upp. Eller det kanske man bara får göra med barn förresten. Oavsett. Om du har barn som har en kommande operation – tänk när du får kliva in där, och återigen vara vid dens sida. Milo sov så gott och tror det tog knappa timmen så öppnades ögonen och jag frågade om han var hungrig och ville ha kaka. mmm! Sen hade vi kalas. Åt kakor, drack saft, åt ost och fick klubba. Sötaste, älskade Milo. Rufsig, svettig kalufs, lite röd om kinder, glansiga ögon och lite yr, men fick fram ett ”wooooo” när han såg osten! haha! Jag började skratta! Ja wow Milo! En ost! haha! Och oj vad han åt kakor! Men lät honom! Milo hade ju fått diplom! Milo hade ju varit MODIG och opererat öronen! Klart vi ska ha kalas! Klart man får äta vad man vill! Jippi Milo! nu är du klar! Snart får vi åka hem! Snart får vi gå ut till pappa! Christer stackaren som fick strosa på stan under tiden. Glad men trött kille somnade i bilen hem men lekte lite och vi var nog fler som tyckte det var skönt att komma hem. Ett litet glädjetjut av Milo i hallen när han sprang fram till sina bilar som låg i vardagsrummet. Men nu sover Milo igen, tror jag det, han behöver nog ta igen sig.

Herregud vad skönt att det är över! Milo, vår Milo! SÅ duktig du har varit! Vi älskar dig!

/Mamma och Pappa

Allt om narkos kan du läsa om här, en sida för både barn och vuxna! www.narkoswebben.se

 

Posted in: Föräldrar, Milo
Kommentarer (0)

Dagens outfit

🤗❤️Tröja, shorts Ralph Lauren. Skor Puma. Keps New Era

Kommentarer (0)

I’m learning to fly

”Passa på att res nu för sen har ni inte tid” ”Vänta bara tills han är 1 för då kommer han inte sitta still länge” ”Passa på att njut för sen kommer han ha spring i benen”

Det är så lustigt, hur vissa direkt vill berätta det som är mindre bra med barn, när den möter en annan nybliven förälder. Varför är det allt för många som hamnar där? Usch, blir ledsen att det är den sidan man först vill visa av sig själv för andra och och behovet att dela. Är det verkligen så jobbigt? Nu har vi Milo och kan svara, nej det är det inte. Allt löser sig liksom. Om man vill. Dela istället det som är positivt säger jag, det är väl verkligen det man vill höra om man ska bli föräldrar eller precis fått barn. Och lite det jag gör, och bestämt mig för och förlåt min allt för optimistiska syn på det som säkert får vissa att spy på mig men jag når då hellre dom som vill känna sig inspirerade för jag vill fortsätta dela den underbara sidan med barn, och med allt som är möjligt, och hur mycket du faktiskt själv kan styra. Du kan visst fortsätta resa när du har fått barn! Världen ändras inte pga det.

Här är lite av mina tips, eller tips, mer hur vi gör och som fungerar för oss. Alla barn är olika så det handlar nog mer om att hitta sina egna sätt som fungerar. Men en sak tror jag gäller för alla. Undvik stress!

Att resa med barn, små barn, blir så mycket bättre utan stress. Att vara väl förberedd, i god tid, i synk med varandra

om du har fördelen att åka med en annan, vi bestämmer då vem som gör vad. Allt från vem som hämtar bagagevagn, till incheck, vem tar fokus Milo mm, vem ansvarar för pass och boarding cards. Energi, rätt energi är jag manisk på, hela The Secret tänkandet, positiva tankar- positiva följder. Framförallt starta dagen rätt. Starta resan rätt!

Vi blev helstressade på söndagsmorgonen så taxin plötsligt stod utanför och började rusa runt, Christer ropa TAXIN ÄR HÄR!! Och nivån gick upp direkt. Stopp! Sa jag. Taxin är först 10 minuter tidig, få ner energin, vi har allt, vi är i tid, nu fortsätter vi morgonen i rätt nivå. För stressar vi då vet jag hur följderna blir. Undvik stress. Main key.

Flowet, energin, ha kul på vägen, förklara, visa Milo, jag älskar att ha den tiden och lägga det fokuset, även om resandet hör massa till, med allt som man ska ha koll på. Alla barn är olika men Milo är på topp om han får se, känna och höra vad vi gör, sen tycker jag det är kul själv som sagt och har vi kul så smittar det av sig på Milo.

Lounge har inte alla möjlighet till, väl medveten om det men för oss är det värt det med det Priority Pass som vi har, att få tillgång till loungerna, och om inte med det kortet så når du ju loungerna genom vissa flygklasser. Dock oftast ett dyrare alternativ det sistnämnda i längden. Vårt Priority Pass har vi genom American Express så oavsett vilket flyg, flygklass, vart och när vi flyger så kan vi alltid gå till en lounge. Älskade det innan men älskar det ännu mer nu med Milo då det är så skönt att landa lite här innan avgång och äta i lugn och ro, leka av sig lite, byta blöja mm.

Milo flyger till L.A för sin tredje gång redan, och där emellan också hunnit med andra resor och 11 timmar kan vara en utmaning men det har alltid gått väldigt bra för oss. Jag är så himla stolt över denna lilla kille som nu snart 2 år nog förstår det mesta. För vi just har förklarat, och visar, och pratar om de andra resorna som vi har gjort och gör det kul och spännande. Den här gången var jag orolig för Milos öron då han har haft öroninflammation och fortf äter penicillin, som för övrigt inte var några problem alls att ta ombord trots flytande, medicin får du ju ta med i handbagaget, som bara testas innan för se innehåll så inga problem. Just för det så fick Milo alvedon strax innan och nässpray och det gick jätte bra tack och lov. Mamma var lite nojig där vi start och landning men inte en min på Smilo Milo.

Leksaker tar jag med de som jag vet att Milo älskar mest, och som är mest praktiska. Som jag vet gör honom glad och intresserad. Traktorer och bilar är ju störst just nu för Milo så perfekt med den lilla samling vi också hade med till Cypern med 8 bilar, traktor, lastbil och lyftkranar. En bok, som finns mycket att peka på och prata om och viktigast av allt, hans filtar! Bamse och Lilleskutt och nedladdade YouTube klipp på paddan då jag laddade ner alla hans senaste tittade filmer så han kunde nå dom offline för det är mycket YouTube nu för Milo och iPad känner jag på en 10-timmars flyg får han gärna sitta och kika och leka med den. Barnkanalen är en annan favorit utöver alla appar med pussel och spel han har men Barnkanalen nås ju inte offline så den drog jag bort till en mapp på sista sidan på paddan så han inte skulle se den för går han in i den och inte når filmerna, ja, där har du ett exempel när Milo INTE är glad! Det tar ett tag att förklara för honom att wi-fi inte fungerar på flyg. Jösses alltså! Killen är inte ens 2! Wi-fi beroende!😂🙈

Napp tar jag också med för bra att ha vid start och landning för att svälja för trycket. Annars har vi vatten och något snacks tillgängligt då ännu bättre att ha något att äta på.

Mat. Jag tar aldrig flygplansmaten för givet. Milo äter det mesta men man vet ju hur man själv kan vara med flygplansmat och hungrig bebis på långflyg är mindre kul. Frukost, russin, kex, pannkakor tog jag med då Milo tycker helt ok även om dom är kalla, tog faktisk med lite sylt och grädde med i små plastbyttor. Smoothie åkte med också och är det natt eller morgonflyg tar jag med en portion gröt som du lätt kan blanda med varmt vatten. Och välling som Milo fortf dricker men välling ville han faktiskt inte ha på den här flighten. Så bra då. Inget måste direkt. Så ja, mat och leksaker, filter och kramdjur, blöjor och våtservetter, det blir liiite större handbagage men värt det. Jag vet vad som behövs för Milo för en bra flygtur.

Resan gick så himla bra. Vilken stjärna den här killen är! På sitt bästa humör, och bra tid att flyga kl 10 på morgonen för efter lite lek, film, mat så somnade Milo sin vanliga lunch nap och sov 4 timmar (!) och vi passade på att titta lite film och sova då med. Klassikern ”passa på att sov när barnet sover” funkade aldrig för mig när jag var mammaledig men på flyget är det rätt bra tips.

Stjärnan. Hjälten. Milo. Mamma löjligt stolt över vår glade lille resenär. Ska göra allt för bibehålla den här känslan vid flyg och att Milo kommer vilja fortsätta ta för sig världen som vi gör.

Vi landade kl 12 i L.A, 21 på kvällen hemma så förstår inte hur Milo kunde hålla sig så glad genom tull, bagage och bilresan hem då Maria, Christers syster, hämtade oss med Maya, Milos kusin. Milo märkte hur glada vi var och samma här, vi busade, jagade Pappa till väskorna och sen tittade på alla taxi och bussar utanför terminal. Och solen! Solen Milo!! Vi är i Kalifornien!! Jippi!!!!😄🌴❤️🇺🇸Milo kisade i bilen och benen trummade!😄☀️ Se mer från flyget på min Instagram @tessmodig

Vi är framme!🤗☀️

Kommentarer (0)

Kåvepenin

Men heeeej! Missta helt blogga märker jag. Här är det full rulle hemma. Med en snorig och hostig Milo, fortfarande, gud vad den sitter i, och i skrivandes stund söndag så har jag också åkt på jordens förkylning som satt sig på stämbanden så jag har ingen röst!! Jag har inte varit sjuk på minst 3 år, inte under Milos tid och inte när jag var gravid så jag kan inte komma ihåg när jag var dålig. Men dom säger ju det, nya baciller när man får barn, barnets baciller, men strunt i mig, bättre nu än sen när vi ska åka till L.A, blir ingen träning så klart nu i helgen, jag som tänkte ut och springa. Men, nog om mig, jag klarar mig, vår lille hjälte Milo är viktigare, som trots med öroninflammation så ler han och skrattar, hade också velat va så där glad när jag är sjuk, en annan vill ju bara dra täcke över sig men Milo kämpar på. Och vi kämpar på med Kåvepenin – 3 ggr om dagen! Sååå duktig Milo är men nääää vad det är synd om honom. Han förstår så väl när dom där 5ml ska in men det måste ju vara den äckligaste medicin som finns! Har du smakat på den? Gör det så du förstår vad barnet ska få i sig. Varför, varför kan man inte göra en mildare el ”roligare” smak? Det går tydligen inte då jag googlat ihjäl mig om det. Milo fick Kåvepenin i somras men den tog inte då för hans öroninflammation, då fick han istället Amimox, den, den är ju så mycket bättre, mildare smak och då tog Milo tom sprutan själv, alltså ”spruta” pipett som man sprutar in i munnen. Jag lärde mig dock nu och hittade att Kåvepenin finns i olika koncentrationer, och ju mer koncentrerat, desto mindre måste du ge.

Så om du fått recept på 10 ml Kåvepenin frukt (50 mg/ml) dagligen, så kan du be om recept på Kåvepenin orala droppar (250 mg/ml), som du bara behöver ge 2 ml av för samma effekt. Hm..det hittade jag idag och nu är det bara en dag kvar. Någon som provat? Jag hitta rätt bra info HÄR!

Vi kommer dock kolla Milos öron igen direkt nästa vecka för jag litar inte riktigt på Kåvepenin som sagt med tidigare erfarenhet, viket vi sa till läkaren men hon sa att bakterier ändrar sig och det ska vara det bästa. Jag vill veta att öroninflammationen verkligen är borta innan vi åker söndag till L.A, även om läkaren sa att det skulle vara lugnt att flyga, med denna sortens ”lätta” öroninflammation Milo haft, el har. Vi ska ta alvedon och nässpray innan vi flyger vilket vi alltid gjort tidigare som vi har flugit med Milo. Bra med avsvällande.

Ja ni, man lär sig. Tekniken att kunna ge penicillin kan jag bara dela hur vi gör. Alla barn är olika men Milo funkar med det mesta bara man förklarar. Han är väldigt duktig på att lyssna och vill förstå och svarar alltid. Han är nyfiken. Vi har förklarat väldigt tydligt, vad det är, att det är för öronen. Att det ska ta bort den onda. Och att man blir bra av det,och att vi fick det av doktorn. Sen tog jag först och skoja, sen på pappa, sen fick Bamse och Lille Skutt sprutan i munnen. Sen fick Milo själv ge Bamse och själv hålla sprutan. Och prova på sig själv. Tillslut tog vi den och 5ml är tusan mycket. Man får trycka 3-4 ggr och klart Milo blir ledsen men sen blir det applåder och ibland får vi glass efter då jag tycker att det här är ett ypperligt tillfälle att få ”belöning”. Jag vill att han ska känna sig duktig. Det får också ta den tid det tar, så ingen stress och att man är lugn själv. Det går bra trots allt som sagt men Kåvepenin är tusan ingen hit alltså. Fy! 1 dag kvar.❤️

Milo läser lite om Kåvepenin.😝

Posted in: Föräldrar
Kommentarer (1)

Always trust your instinct

Magkänslan! Lita alltid på den. Framför allt mammahjärtat.

Milo har varit förkyld, men är inte alla barn det så här års. Tycker det bara är långa, härliga, gula snorsträngar på alla barn man möter nu. Milo har ändå klarat sig bra. Inte varit sjuk (peppar,peppar) sen i somras men då var han ju också riktig krasslig med tung öroninflammation och hög feber. Men snorig nu, och lite hostig, men utan feber. Ändå har han sitt ständiga leende och bus i blick men man känner sitt barn alltså för Milo är just så pass glad om dagarna, vi är bortskämda där med Milos ständiga glada humör. Är han lite tystare, framförallt klängigare så är det hans första cue att han inte riktigt mår topp. Han vill liksom hänga på halsen på mig och vägrar gå själv tex och då vet jag att det är något. Och just så var han i helgen. Och sovit sämre efter att sovit hela nätter. I helgen sa han också ont då det är så skönt att Milo nu kan förklara mer och säga när något inte är bra. Han är väldigt lätt att kommunicera med så det första vi frågade var om han kunde peka vart det gjorde ont och då pekade han på öronen. Eftersom det som sagt var öroninflammation i somras så ringde vi direkt för tid och koll, vi ska ju dessutom flyga nästa söndag. Milo var solstråle sen igen dagen efter men vi tänkte, vi håller tiden nu då den var några dagar efter, vilket var idag. Och det visade sig ju, att Milo hade öroninflammation, på båda öronen. Lilla plutten! Ändå så glad! Men ja, mamma och pappa har sett att du varit hängig, och inte riktigt ätit som du brukar. Det var en ”lättare” öroninflammation så penecelin nu i 5 dagar och läkare sa att denna typ inte ska påverkas vår flygning nästa vecka och bra att vi kom in för han ska vara frisk till nästa vecka. Det håller vi verkligen tummarna för och egentligen känns det inte jätte bra att flyga 10 timmar en vecka efter avslutad penecelinkur med Milo om jag ska vara helt ärlig. Även om läkaren sa det som är en öronspecialist för förtydliga och där vi varit tidigare med Milo, så jag får väl trots allt vara lugn med hennes ord. Vi åker ju också till USA, Om det skulle vara något. Jag får tänka istället, va ”bra” att Milo fick detta nu, och att vi tog tiden och tittade upp så snabbt, för nu har han redan påbörjat sin medicin. Vi håller tummarna. <3

Så. Nu myser vi i sängen lite med ajpääääd och YouTube som blivit Milos nya favorit där han hittar alla filmer helt själv och rätt kul att se vad han väljer. Mycket ”motortrucks” och filmer på olika språk med färger i fokus. Säga vad man vill om ajpäääd, ajfåån, joootube, men jösses vad Milo snappar upp och lär sig. Nu är det ju inte bara svenska ord, nu säger ju Milo Schoolbus, motortruck, orange, police car mm, jag känner så länge man bara har koll hur LÄNGE han sitter där, så är jag helt för, alla gör som dom vill, men jag känner, jag kan och vill inte hålla Milo utanför den utvecklingen. Det finns så mycket lärande i det idag, som inte fanns förr.

Så kram från sängen, Milo kollar YouTube och jag jobbar undan lite. 

Posted in: Milo
Kommentarer (2)

Mitt höstlov

Hej! Milo här! Lånar mammas blogg lite och tänkte skriva om min roliga mormor och morfar. Stora barn har ju höstlov eller vad det heter. Jag och mamma tog lite lov och åkte ner till min mormor och morfar nere i Skanör. Det är jätte långt bort. Men tåget vi åkte gick jätte snabbt. Jag sov hela vägen ner.

Gud vad jag har busat med min mormor och morfar. Kolla mina bilder. Vi har cyklat jätte mycket och det tycker jag är jätte kul för då sitter jag bakom mormor och har hjälm på huvudet. Vi cyklade till lekparker, till hästar och till en jätte fin, stor, röd traktor. Traktorer är mina favoriter just nu! TAKTOO! Jag har gungat, jag har kört traktor, jag har hoppat i löv, jag har handlat med egen vagn på Ica. Jag har lekt kurragömma och sprungit efter mormor. Jag har kört bil med morfar och jag har sett när sopbilen kom! Jag har varit på Leos Lekland för det hade dom där nere med! Så jag visade morfar när jag åkte rutchkana! Jag har spelat lite ajpäääd men vet du vad som hände sen då. Jag vaknade på natten och kräktes plötsligt! Jag hade blivit magsjuk! Oj vad jag kräktes. Flera gånger på natten och på dagen var jag jätte trött. Men mamma sa att jag var jätte duktig för jag var inte ledsen och jag förstod att magen var lite knasig. Mormor och morfar och mamma tog hand om mig och sen var jag bra dagen efter. Jag måste ha ätit något. Dagarna går så fort när jag är hos mormor och morfar och jag blev lite ledsen när mamma och jag skulle åka tåg hem. Jag ville ju att mormor och morfar skulle komma med mig. Men pappa skulle hämta oss sa mamma och då blev jag lite glad. Jag somnade på tåget tillslut igen och drömde om min mormor och morfar. Det är kul att mamma tar så mycket bilder för jag brukar låna mammas telefon och titta på alla bilder. Det var verkligen ett roligt lov. Jag vill ha lov jämt!

Saknar er mormor och morfar!

Kram MiloGungade och sprang i löven.Jag klappade hästar och körde taktooo!Sopbilen! 🙂Handlade och fikade lite med momo och mamma.Körde bil med morfar.

Gungade lite! Konstig gunga va! Mormor busar alltid med mig när vi äter. Det är kul! Saknade mormor och morfar och förstod inte varför inte dom skulle hoppa på tåget. Mamma och jag åt lite mat i bistrot. Men tillslut somnade jag. 

Posted in: Föräldrar
Kommentarer (0)

Smarta saker

När man hittar det där som gör vardagen så mycket enklare! Eller resan så mycket enklare, för småbarnsförälder! Så nu förälder måste du läsa! Det här vill du inte missa! Så här får du ditt barn att sova som en prins eller prinsessa på resan!

Vi reser en hel del, nu även med Milo snart 2 år, och redan vår första resa på 10 nästan 11 timmar till Los Angeles var Milo bara var 4 månader, så googla jag ihjäl mig innan den resan för att hitta bra saker, smarta saker och bra tips för att resa med barn. Bland annat letade jag tips för bästa sättet för barn att kunna sova på flyg. Antog det skulle bli en utmaning. För dom där få bassinetterna tex en del flygbolag erbjuder bokas ju upp i ett nafs och vet inte med er men vi lyckads aldrig få någon sådan tillgänglig, hur tidigt vi än bokade så jag tänkte jag letar egna lösningar istället.

Jag hittade en resesäng då som var helt ok, haft med oss på samtliga resor men ganska otymplig att ta med då det var som en väska och som vi alltid gömde snyggt undan för det räknas ju som extra handbagage. Vi lyckades varje gång men var väl inte jätte smidigt tillsammans med resevagn, egna väskor som handbagage och en Milo bärandes ombord. Lite mycket helt enkelt. Vi flyger till L.A igen här nu i december så ny resa på väg och igår åkte jag och Milo också ner till mormor och morfar, med tåg Stockholm- Malmö. Då tänkte jag – hur gör jag med tåget då? Hur sover mindre barn där då? Det är ju ändå 4 1/2 timme och vi skulle dessutom åka under Milos förmiddagslur och tänkte, får inte han sova blir han ju jätte trött när vi kommer till mormor och morfar. Och det kan ju bli mindre trevligt. Och sen tänkte jag, jag reser själv och kommer inte kunna ta med mig allt även om Christer hjälpte oss på. Så. Tess började googla igen. Hittade fram till siten som bara namnet är ju klockrent – smartasaker.se och hittade hos dom en..Fly Tot!

Fly Tot är en uppblåsbar flygstolsdyna för barn, en uppblåsbar kudde som fyller upp benutrymmet framför flygstolen och blir till en skön säng för de små. Kudden pumpas upp på ca tre minuter med en medföljande fotpump och anpassar sig efter utrymmet mellan sätena. Så, det annars tomma benutrymmet blir till en i plats där barnet kan sträcka på benen, vila och vakna utvilad när planet landar.

Så då tänkte jag, den måste ju funka på tåget med! Eller? Hittade ingenstans om tåg så jag chansade för måtten verkade stämma och tänkte, skulle det mot all förmodan inte funka så har vi den till Los Angeles sen istället då, så kände det blir nog inget onödigt köp. Jag beställde den, och den kom redan dagen efter! TACK smartasaker.se! Jag ÄLSKAR snabba leveranser! 👍🏼🌟

Den var tusan bättre än jag trodde, för så liten och smidig att bara lägga ner i min handväska, tillsammans med pumpen som kom med. Bara det kändes bra. Lite nervig var jag för att få ihop det när man är själv med barn men jag satte Milo på stolen med en traktor i handen att leka med väl ombord på tåget och pussat Christer hej då, så började jag pumpa. Det tog tusan inte mer än 3 minuter precis som det står angivet, gick sjukt snabbt och var väldigt lätt att få dit pumpen och jag hoppade tusan högt när jag ser dynan resa sig PRECIS i höjd med tågstolen och PRECIS i bredd till stolen framför! Men hallå! Kunde det bli bättre!? 😃 Milo hade plötsligt en säng framför sig som han kunde ligga raklång i. Och då satt vi i 2a klass men Milo åkte plötligt 1a klass! Så där ville jag också kunna ligga! Hur skönt! 😄 Jag gjorde mysigt med Milos filtar och kudde och Milo hajjade direkt och la sig ner, med sin iPad men efter ett tag gav han mig ipaden, tog min hand och somnade, strax efter vi hade passerat Södertälje och sov tusan hela vägen till Lund!! Jag bara satt och log. SÅ glad jag var att jag köpte den här! Att jag chansade, att det blev så bra, och Milo verkligen låg som en prins på tågsträckan och det gjorde mig så tillfreds. Kände mig precis som dom på tv på reklamen för SJ när dom lutar sig tillbaka så där skönt och tittat drömskt ut genom fönstret. 😆 Har inte varit mycket för tåg innan men det här var ju jätte smidigt! Och! Mer miljövänligt! Bara det. 😉👍🏼 Nu hade jag ju flyt för Milo var trött redan när vi steg på men oavsett så sitter dom så mycket bättre även om han hade varit vaken i 4 timmar, så blir ju sätet dubbelt så stort så här och mysigt att sitta och leka då om inte annat. Och kan ju vända på det, om Milo var så trött från början hur tusan hade jag fått honom att sova annars då han börjar blir för stor att ha i knäet och ligga på andra hållet hade nog blivit svårt då det blir två stora kanter mellan sätena på tåget så det hade nog inte varit skönt alls. Jag satt bara och var sjukt nöjd över kanske årets bästa köp! Och vill innerligt dela tipset nu till dig! Har du barn från den minsta till säkert 5,6,7 år så köp en Fly Tot! För flyget! För tåget! Och funkar det där så vågar jag nog påstå att det funkar på längre bussresor och båtresor med, ta Gotlandsfärjan tex! Klockrent ju!

Jag hittade den hos smartasaker.se och du kan läsa mer om den HÄR! och på min Instagram @tessmodig kommer en film upp inom kort som jag gjorde på tåget då jag tänkte jag måste visa!

Så, Fly Tot blir det helt klart till L.A också i december! Jag tänker, jag filmar då med så får vi se hur det ser ut på flyget, där den då är mer ämnad för, för just flygstolen som den är framtagen för. Men check! Tågstolen funkar alltså precis lika bra! Yay!😃👍🏼

TACK smartasaker.se! Det var verkligen en smart sak!😄😍 Tummen upp från Milo som nu är sjukt utvilad. 👦🏼👍🏼🌟🚂💨💨

Posted in: Föräldrar
Kommentarer (0)

Milo packar

Höstlov närmar sig vänner! Eller heter det inte ”läslov” numera? Oavsett. Ska du åka iväg eller ska du mysa hemma? Jag tänkte ge dig lite tips i god tid för bra leksaker att ha med på flygplanet för liten, och bra kläder om du ska till varmare grader nu när höst och kylan har kommit hit. Jag hittade så mycket fint till vår resa när vi var på Cypern nu i september och kände att jag för en gångs skull faktiskt packade rätt och inte packade ner en massa onödiga saker som inte användes. Jag början lära mig nu, och framförallt börjar jag lära mig vad Milo tycker om att ha med.

Vi kallar inlägget – ”MILO PACKAR!” 🙂

Som vanligt hittar jag allt hos mina vänner på lekmer.se Dom har tusan ALLT! Och här beställer jag rätt ofta ifrån. För där vet jag att det alltid kommer i tid och motsvarar alltid mina förväntningar. Sen gillar jag att beställa allt från en och samma sida. Produkterna länkade nedan.

Badshorts Batman//UV-dräkt ”Lifeguard//Badskor//Solhatt//Paw Patrol kladdfria pennor//ABC-väska//Bamse bok//Traktorer//

UV-dräkt är ett måste på liten känner jag när man är på solsemester. Så enkel att dra på och Milo gillade verkligen sina UV-dräkter. Jag köpte den röda där i bild och sen köpte jag också en blå, två delad. Bra att ha två kände jag för byte när dom var blöta. Badskorna var ju en hit! Som jag tänkte mest för stranden men dom gillade Milo likamycket att ha kring poolen för då fanns ingen risk att halka runt sen var dom så sköna med och lätta att dra på.

Milo älskar siffror och bokstäver. Kom när han var ett år, helt besatt av alfabetet och siffror. Börjar släppa lite nu, (Milo är nu 1,5, 2 år i januari) men är är otroligt duktig på att ljuda bokstäver och siffror och kan tusan redan räkna till tre. Den där ABC-boken var ju jätte fin och hade med på planet för den var så lätt, och mjuk och kul små figurer man kunde leka med och vissa med små tutor. Men kladdfria pennorna då och målarboken! HALLÅ! Föräldrars dröm! Så cool! Pennor du färglägger med på det speciella pappret som följer med, som inte färgar av sig mer än på pappret! Den tyckte jag var lika kul som Milo och du måste se min film på det, Milos reaktion när det inte kom något på händerna, eller bordet! Den ligger nu uppe på min Instagram @tessmodig men under INSTAGRAM TV! Så kika där! Så ser du mer hur den fungerar.

Resans hit var ändå settet med 7 (!) traktorer! Den visste jag Milo skulle gilla men han ÄLSKADE den! Den fick han när vi kom ner och till hotellrummet! Han blev så himla glad! TAAAKKTOOOOO!!!! Och så fina traktorer i trä, och Milo hade med sig dom VARJE dag, vid frukost, vid lunch, vid stranden och mycket viktigt att dom skulle med när han satt på pottan. Så kul att se för dom blev väldigt speciella för Milo. Kommer i en fin trälåda som jag faktiskt tog med mig, för vi hade lite smycken och smågrejer i den lådan sen under vår vistelse på hotellet. Så bra förvaring också! 🙂 Om man har plats i bagaget vill säga.

Kika på min Insta som sagt för film på pennorna, och film med Milo i sin fina UV-dräkt och solhatt finns med.

Detta var några av favoriterna vi hade med oss. Allt hittar du hos lekmer.se

Trevlig resa!
Kram

T:)

Posted in: Föräldrar
Kommentarer (0)

Time flyes

Ja en berest ung man som en av mina fina läsare, Eva, skrev. Är det något jag vill ge Milo så är det att få se världen. Jag har själv alltid haft ett väldig stor intresse för att resa och älskar att Christer har detsamma. Det ger så otroligt mycket och i min värld bland dom bästa investeringarna man kan göra. Vi började att resa direkt med Milo, USA redan när han var 4 månader och mycket tack vare det, vill jag tro, så är Milo nu, precis som vi hoppades, ganska van och trygg vid resandet. Jag är stolt över honom, han är så duktig, vet precis vad som gäller. Den här gången dock bestämde sig Milo att sova behövde han inte göra på planet, fast vi flög 17:55 och tänkte han kommer slockna efter maten då han alltid sover vid 19. Det var han nära att göra nu med men sen var det tydligen allt för kul och spännande så Milo la in en extra växel och var vaken hela resan. 4 timmar bara dock men även om vaken så är Milo fantastisk, han håller sig på sin plats och hittar små aktiviteter blandat med iPad som jag känner helt ok vissa stunder, samt lite andra leksaker som jag hade med mig. Det gick bra. Men sen var vi tusan trötta allihopa när vi skulle gå ut efter att ha väntat på väskor en bra stund och svetten rann nerför ryggen och det sen var KÖ för att komma till bussen. Milo fick för sig att han skulle köra sin väska själv men det blev ju svårt i kön och då var det kört. Milo Envis Modig men går snabbt att trösta men där och då, halv två på natten, ville jag verkligen bara komma till hotellet. Lite tårar men väl på bussen så slockna Milo direkt i mitt knä. Helt svettig i pälsen stackarn. Sötnos. 02:00 var vi vid hotellet. Och önskar att jag filmade när vi drog upp gardinerna sen på morgonen när Milo vaknade och han såg poolen utanför! Somna på bussen och vaknade någon helt annan stans! 😄😍Och jösses vad fint det är här! Visar mer imorgon! För nu! Nu ska vi sova!

Natti natti från Cyprus!🤗☀️🇨🇾🌴

Ska visa sen också vilka saker som jag brukar ta med till Milo som ”bra flygplansaktiviteter” Har du själv några favoriter eller tips?

Posted in: Föräldrar, Resor
Kommentarer (0)

Måndag

Kreativ rubrik, men det är just var det är, måndag!😎 Och jag har börjat jobba igen, Christer har varit igång hela sommaren, knappt haft semester då det varit mycket med de nya frekvenserna på radion och MTG har blivit NENT Group så Christer har haft att göra minst sagt dessutom också fått Finland som ansvar. Mina projekt har dragit igång, min höst blir Idrottsgalan som intäktsansvarig tillsammans med min partner in crime Ellen sen fortsätter jag jobba med Laila genom Lailaland och även Herr Bagge, Anders Bagge där jag kliver in som projektledare i Baggpipe. Så behöver du en grym studio, eller känner någon annan som behöver studio, kontakta mig, här kan jag fixa! Jag hoppas på ytterligare ett projekt också som jag hoppas landar, håller tummarna här så kan jag berätta det med förhoppningsvis. Så hösten kommer bli intensiv. En annan fyller 40 med, va, jag?! 🙂 Så det blir också en längre resa och fest att planera. TJOHO! DET gillar jag!

Det jag gillade mindre var att lillen, vår prins, vår stora solstråle började på förskolan idag igen. Christer fick lämna då jag tänkte jag börjar väl att gråta annars, Milo har ju varit vid min sida 24/7 nu i över en månad med allt vi hittat på på Milos första sommarlov. Men så bra det gick, Christer ringde direkt vid lämning och Milo tyckte nog det var kul att träffa kompisarna igen! Skönt! Hoppas det går lika bra imorgon när jag ska lämna. Hur många gånger tittade jag på min datorskärm idag då, där jag har honom, Milo, Mr Sunshine, vårt allt! Mamma saknar dig Milo, längtar redan tills jag ska hämta dig! 🙂

Kommentarer (0)
Nästa sida »