MODIG

Med ett leende på läpparna

Leopard😻🐆🐾

Klänning från H&M🐾

Posted in: My Closet
Kommentarer (0)

Happy Valentine

Möten, fransfix hos bästa Johanna på Eyelash Design, mina dubbelpass på SATS Zenit, hämta Milo för att fixa kvällens Alla Hjärtans Dag överraskning för Christer. Vi hade bokat en natt på Hotel J här i Nacka och Christer hade ingen aning.🙊❤️🌹Dagen började med att jag hade skickat ett ballongbud till Christers jobb!🙊😻🎈Fick bild från Christer att Tigern satt på hans rum och kikade ut när han åkte!😄Jag och Lille Cupido åkte sen och checkade in och pimpade hotellrummet i väntan att skicka nästa information till Christer, hemma i Christers rum satt nämligen nästa Tiger med blomma och en lapp att han skulle packa sin väska och vänta på nästa instruktion I bilen fick han sms att vi väntade på Hotel J. 🙊❣️ Det blev en sån mysig kväll, Alla Hjärtans Dag med mina två stora kärlekar. Happy Valentines Day❣️

Fotnot Tiger, ja gosedjuret hade vi sen innan men ”Tiger” har följt med oss sen vi började träffas, för på vårt ”datestadie” så köpte jag en liten tiger som mobilsmycke till Christer för Christer hade och har fortfarande väldigt mycket kläder i märket Tiger of Sweden. Så lite internt, för jag har sen dess alltid kallat Christer för Tiger så därav ”Tiger Tema” idag på Alla hjärtans dag. 😺

Christer min fina man! Överraskade mig också med present, så spot on. Får visa sen. Min man han kan han! Älskar Dig!🤗❤️

Någon älskar att bo på hotell. 😄Natti natti!❤️

Posted in: Uncategorized
Kommentarer (0)

Narkos på 2 åring

Jag var verkligen inte så stark som jag trodde! Det brast för mig, helt. Men lyckades iallafall inte visa Milo att jag var ledsen men på Cityakuten imorse blev det Mamma Tess som sjuksköterskorna fick trösta, inte Milo.

11:30 Ska jag börja skriva det här inlägget redan nu från väntrummet, med risk för att tårarna kommer forsa, igen, äsch, folk här om någon förstår väl och är vana. Varför är man så, eller man, jag, att sitta och skämmas och nästan gömma gråtet och torka lite så där i smyg – ”hoppas ingen ser”.. Gick direkt in på toaletten och grät klart när jag hade lämnat Milo för att sen gå ut och sätta mig och lossas som ingenting. Löjligt va. Även om jag såg fler mammor och pappor som gjorde exakt som jag i morse.

Milo ligger nu inne på operation, precis blivit nersövd och jag vet så väl, det är världens enklaste, lättaste operation då Milo ”bara” ska få rör i sina öronen efter att ha haft alldeles för många öroninflammationer nu. 3 st på ett halvår, alltid direkt i samband med förkylning så kom öronen strax därefter, och med hög feber. Nya penicillinkurer på det där första aldrig tog, (Kåvepenin) fast vi sa det till läkarna varje gång, men där dom höll fast att dom alltid skriver ut Kåvepenin först, för bakterier ändrar sig, och ”så gör man” men det har aldrig fungerat på Milo utan alltid blivit ett återbesök och då blivit byte till Amoxicilin, som är det som har hjälpt Milo istället. Likadant varje gång. I USA däremot, då Milo fick öroninflammation även där nu sist i december, så var informationen helt tvärtom. Där var Kåvepenin ”gammalt” det skrev man inte ut alls, det var länge sedan man hade slutade med det! Toppen, sa vi och fick Amoxicilin direkt. Och Milo blev också frisk snabbare. Så bara det att det alltid har blivit två kurer för Milo tidigare varje gång han har varit sjuk stackaren och allt för mycket nu med öronen så tvekade vi inte en sekund att Milo skulle få rör tillslut. Vi var ganska inställda på det. Så för oss en självklarhet och för att tillägg att Christer var öronbarn så han vet vad Milo har fått gå igenom. Som förälder bestämmer du själv men för oss räckte det med att det är en ”allmän” rekommendation och något som är väldigt vanligt att små barn får idag.

Själva operationen och rör tänker jag att jag inte skriver så mycket om, det är en lätt, allt för vanlig operation, tar inte mer än en kvart men det jag tänkte, som jag vill dela och skriva om, som jag hade mest tankar kring, var själva narkosen för det var den som jag gick och tänkte på och inte kändes kul alls. Att söva en tvååring. Vem ska med in, jag eller Christer då jag redan blev ledsen när jag läste att endast en förälder får följa med in. Så var det på Cityakuten här i Stockholm iallafall där vi hade vår tid men vet att på vissa ställen kan båda två få följa med. Christer, mitt nav, vill ju att vi båda ska vara där vid Milos sida, vad är bäst, att jag är med eller att jag ”slipper se” men insåg att det blir nog jag för Milo är väldigt mammig just nu och skulle Milo ropa mamma hade det varit så mycket värre. Vi beslöt att jag skulle följa med in men vi båda satt med i samtalen då du träffar läkare och narkosläkaren först.

– Nu måste vi ta ett beslut. Han är så trött nu att det inte kommer bli bättre. Antingen tar vi mer lugnade eller så kör vi och det kommer bli motstånd men det är ok! – Kör! sa jag sen brast det för mig..

Förberedelserna vill jag skriva om, för det tyckte jag var oklart. Inte oklart på det papper vi fick men att jag fick olika information från olika håll.

Fasta: På vårt stod fasta 6 timmar innan. Med 2 timmar innan ok med saft eller vatten. Välling då? Jag ringde och frågade även fast jag visste nog svaret och ja, det gick under vanlig mat som ante mig. Milos operation skulle vara kl 09:00 och då kom nästa grej, – hur förklarar vi för Milo 2 år att han inte får något att äta när han vaknar. Ingen frukost. Och åka in till stan på tom mage och säkert väntetid på det. Vi gjorde så här då, i natt som var, vi förekom Milo och tänkte att vi väcker honom stillsamt i natt kl 03 och ger honom välling. Lite flyt hade vi för Milo vakande faktiskt själv 02:40 i natt, som han hade hört oss med våra planer, team work!:) så vi gav välling direkt och så somnade vi alla om. Det gjorde att han inte frågade om mat direkt när han vaknade och höll sig faktiskt förvånansvärt bra.

Milo var på sitt glittrande humör som han alltid är. Så himla glad som vi allt för ofta är bortskämda med. Vi hade pratat om på morgonen att vi skulle till doktorn, för att kontrollera öronen igen och Milo förstår så väl nu och visade själv och peka ”Dää” på sina öron, att däää skulle doktorn lysa och titta.  Ja det ska Doktorn Milo. Där! För se att Milos öron mår bra!

EMLA-plåster. På vår info lapp stod det också att vi själva skulle köpa EMLA-plåster och sätta på, 2 timmar innan OP. En på vänster ovansida hand, en i vänster armveck. Det hörde jag också att alla inte får den informationen. Jag tänkte ju direkt hur tusan ska dom stora plåstrena få sitta kvar på Milos lilla hand och arm, och hur och varför ska dom sätta nål i hand och armveck på 2 åring, innan narkos?! När någon annan fått information att endast mask används vid sövning på barn. Så är det alltså inte. Dom tar beslutet där på plats, på barnets status och är barnet lugnt så tar man nål, annars sätter man den efter. Oavsett så är det väl bra då att man har förberett. EMLA plåster är alltså ett plåster med bedövning för er som inte hört om det tidigare. Hade själv ingen aning om EMLA plåster förrän nu här till Milo.

Att få på Milo EMLA-plåster trodde jag aldrig skulle gå men helt otroligt att han lät dom sitta kvar. Vi förklarade att det här plåstret heter Emla och det ska vi sätta här som du ska få visa doktorn! Han fick känna och se själv och direkt efter armvecket så drog vi på en tröja så glömde han den, på handen så petade han desto mer men vi sa att Doktorn vill se det så du kommer få visa det. mmm sa Milo, tittade och sen släppte han det fokuset otroligt nog. Och hur gulligt att det första han gör vid träff av läkaren så sträcker han stolt fram sin lilla hand och ville visa! Milo sötis!

Det var ju lika stort som hans hand och när den där salvan kom på huden så halkade ju det där jäkla plåstret runt! Vi tog en liten gasbinda och tejp och satte över, för annars hade det trillat av. Hur tänkte dom här till små undrar jag? Det gick ju bra men kändes inte optimalt för små händer.

Batman med EMLA-plåster.När Christer tog min väska i morse så hörde jag ”schit” – ok, den vägde en del. Mamma Tess hade packat för att vara borta i en vecka tydligen men! Manligt, kvinnligt! Jag visste precis vad jag ville ha med mig, och jag tänker alltid, hellre att jag har för mycket än att Milo saknar något när vi sitter där.  Jag vet EXAKT vad Milo kommer vilja ha för leksaker, jag vet precis vad han blir glad över och som kan underhålla om ev förseningar och i väntan, och jag vet EXAKT vad Milo kommer att vara sugen på när han vaknar så jag hade Milos favoritbilar med, ”ajpäääd” hans små figurer från gänget i ”Paw Patrol” – lätta, smidiga att ta med, en liten fin passande bok med klistermärken som jag hittade igår, där du klär på nallar kläder i sjukhusmiljö” Perfekt, pedagogiskt och bra! Milo gillar klistermärken, bra tidsfördriv att sitta och pilla med, och den kom väl tillhands. Milos gosekanin, napp och två snuttefiltar! Blöjor då vi drog på en innan operation. Mat tog jag med Milos favoriter som Oreos, japp, han kommer få äta precis vad han vill på uppvaket, även om det är onsdag, även om det är kakor och godis! Så jag hade också en klubba med, några ostar då han har börjat gilla dom där röda små Baby Bell tror jag att dom heter, perfekt att ha med i väskan. En smoothie, välling (troligt inte vill ha men alltid bra) en päronfestis, favoritsmaken, ett äpple och banan, och vattenflaska då han dricker rätt mycket vatten. Eh ja, ok, jag ser, det var lite mycket i väskan men som sagt, jag sitter hellre där med för mycket med mig än att Milo säger ”ooosst” och så har jag inte det. Sen var det ändå Christer som fick bära väskan, hehehe! 🙂

Känns som jag skjuter på och förtränger narkosen. Usch! Ja, vet du, det var verkligen inge kul! Allt gick så himla bra men tiden i väntrummet gick upp mot 2 timmar och 15 minuters väntan! Försenat 2 timmar(!) med en två åring! Milo vår tappre hjälte, med två besök dessutom då du först träffar läkaren för allmänt samtal. Ut igen i väntrummet. In efter en timme igen då för att träffa narkosläkare som berättar mer hur allt går till, och då också få i lite lugnande för snart skulle vi in. Lugnande i form av lite bladning i saft, som gick relativt lätt att få i Milo. Han var nog bara glad att få lite att dricka efter nu tom mage sedan 3 på natten. Stackaren! 🙁 Men gick bra. Det verkade inte smaka annat än saft så det slank ner. Men lugnande vill jag ju inte säga att det var för här hade nu 2 timmar passerat och Milo blev förvisso tröttare, påtagligt, men nu hade det gått allt för länge och alla leksaker hade vi lekt med, tom ipäden började bli tråkig, på tom mage så började Milo nu tappa humöret. Och där, där tippade det! kl 11:15. Bortskämda föräldrar som vi är med Milos ständiga glada humör så blir det väldigt stor skillnad, Milo bågade sig, ville inte sitta i knät och storgrät så han blev röd och svettig. Nu var det inte kul alls! Och jag förstod honom såååå väl! Då började jag känna att nu får dom tusan släppa in oss, låter man en 2 åring vänta i över 2 timmar!!? Men tänkte, vi kan inte tappa det där och då, vi måste vara lugna, men första läkare jag såg komma förbi, stannade jag med en skrikandes Milo i famnen och försökte behärskat och ”vänligt men bestämt”,  hehehe, säga att nu har vi väntat för länge! Nu kommer vi inte kunna vända Milo! Hade vi fått komma in bara 10 minuter tidigare hade vi sluppit detta! Vi känner Milo så väl. Han hade hållt sig lugn om vi sluppit vänta. Antingen hade vi tur, eller så gjorde dom nåt för nu fick vi komma in direkt. Men Milo var ju helt slut. Genomsvettig, gråtig, men samlade sig för nu började jag visa och förklara allt för att försöka vända Milos fokus, medan jag kände att nu slog mitt hjärta snabbare och gråten var nära hos mig när vi pussade om Christer och lämnade Christer bakom oss och kom in i kall, ljus, men väldigt fin operationssal. Usch, mina tankar kom som en blixt tillbaks när jag själv låg där och opererade handleden som jag bröt när jag halkade när Milo bara var 10 dagar gammal. Enda gången, peppar peppar, som jag legat på operationsbord, och knappt varit sjuk ens i liv, men så glad nu, idag, att jag fick den erfarenheten med narkos och operation för jag visste ju nu mer hur en narkos går till. Med Milo i famnen blev jag så glad över teamets vänlighet, som gjorde mig direkt lugn. 4 st stod samlade runt och Milos tårar rann fortfarande men något lugnare och fick lite Milo skratt när narkosläkaren blåste lite såpbubblor. Mask beslutades skulle tas, så ingen spruta under vak, men nu var Milo så pass trött att när mask visades med annars nyfiken Milo så kom tårarna och skriken igen och nu kände jag mina egna tårar bränna när han satt i min famn. Han började göra motstånd och lyssnade inte alls längre och tillslut sa läkaren att det är bara två val, vi förstår det är hemskt men nu kommer inte Milo lyssna mer vad vi försöker förklara och då är det bara ”hårda” tag och han kommer fixa det eller så är det mer lugnande medel som gäller. At gått igen och ta mer lugnande kände jag verkligen inte ett alternativ. Inte nu när vi äntligen var här! Vi kör! sa jag och alla 4 lugnade mig och sa att det här kommer gå jätte bra, han kommer göra motstånd men kommer inte komma ihåg detta. Milo GALLSKREK, vred, vände sig, så jag knappt kunde hålla honom och när han trycks på den där masken, på hans lilla mun och ansikte, då, då kom mina tårar, jösses vad dom forsade, men kunde ändå hålla lugnet, för jag tänkte Milo ska inte se, eller känna att mamma gråter. Ena sköterskan bredvid mig kramade plötsligt om mig, och höll om mig hårt, det, det kändes jätte bra! Vad liten och ynklig jag plötsligt kände mig. Den kramen behövde jag, för dom förstod, så här var det, dom var vana, det gjorde allt, att hon såg mig, att det var ok att jag tappade det, att jag fick gråta. Det var HEMSKT att se den där masken över Milos ansikte, men narkosläkaren pratade lugnt, till Milo och till mig och sa stegen att bra att han skriker för då andas han djupare in, sen börjar det värka och då rör sig kroppen något till även fast han inget känner, sen somnar han. Jag vet inte vilket som var värst, när han skrek eller när han plötsligt somnade och vi lyfte över honom på britsen och jag var tvungen att snabbt gå. Älskade lille plutt! Mamma finns här utanför! Snart är du klar! Sköterskan höll fortfarande om mig och kramade om mig, sa att det var ok, att hon själv grät när hennes båda barn hade varit med om samma, och så ledde hon mig ut och vi pratade på vägen. Jösses vad jag grät mer när jag vände mig om sista gången och Milo ligger där, så liten, sover, på den där stora sängen, med läkarna runt omkring sig och mamma måste gå! Nä det var helt emot instinkten när man bara vill kasta sig över honom och hålla om honom, nära, hårt, känna hans lukt och andetag. Milo! Mamma kommer snart! Snart är vi hemma igen! Jag gick till toaletten och grät lite till. 11:34 Allt har gått bra! Äntligen kom läkaren ut! – Milos mamma? JAAA! Hörde jag mig själv skrika, kanske något för högt så folk hoppade till! Som man fått BINGO liksom! Ja!! Jag är Milos mamma! HÄR ÄR JAG!!!! 11:40 fick jag äntligen komma in på uppvaket! Och det är den här stunden jag kommer att välja att se. Kan varit det sötaste och har du ditt barn eller nära som väntar på operation med narkos, ta fram bilden när du kommer sitta där, bredvid din nära igen, och vara med när dom vaknar upp. Eller det kanske man bara får göra med barn förresten. Oavsett. Om du har barn som har en kommande operation – tänk när du får kliva in där, och återigen vara vid dens sida. Milo sov så gott och tror det tog knappa timmen så öppnades ögonen och jag frågade om han var hungrig och ville ha kaka. mmm! Sen hade vi kalas. Åt kakor, drack saft, åt ost och fick klubba. Sötaste, älskade Milo. Rufsig, svettig kalufs, lite röd om kinder, glansiga ögon och lite yr, men fick fram ett ”wooooo” när han såg osten! haha! Jag började skratta! Ja wow Milo! En ost! haha! Och oj vad han åt kakor! Men lät honom! Milo hade ju fått diplom! Milo hade ju varit MODIG och opererat öronen! Klart vi ska ha kalas! Klart man får äta vad man vill! Jippi Milo! nu är du klar! Snart får vi åka hem! Snart får vi gå ut till pappa! Christer stackaren som fick strosa på stan under tiden. Glad men trött kille somnade i bilen hem men lekte lite och vi var nog fler som tyckte det var skönt att komma hem. Ett litet glädjetjut av Milo i hallen när han sprang fram till sina bilar som låg i vardagsrummet. Men nu sover Milo igen, tror jag det, han behöver nog ta igen sig.

Herregud vad skönt att det är över! Milo, vår Milo! SÅ duktig du har varit! Vi älskar dig!

/Mamma och Pappa

Allt om narkos kan du läsa om här, en sida för både barn och vuxna! www.narkoswebben.se

 

Posted in: Föräldrar, Milo
Kommentarer (0)

Vår!

Någon mer som fick vårfeeling idag när solen kom! Och igår! Tänkte, jag blandar in lite av det röda med lite annat smått och gott också! Mer inspo! Jag blir alltid lite smått shoppingtokig när det är fint väder! Behave Mrs Brave! Men titta här! Ljus färger börjar komma in! Jeansen med en ”casual” skjorta! Polotröjjan! Älskar den! Ok, den var svart men en svart polo kan man alltid ha i garderoben och tas fram till mycket. Men! Se också ”Paris” underlägget! Som jag har i ”L.A” som många har frågat om. Det är ett underlägg, men du kan också ha den som en tavla då jag satte upp vår och har ”L.A” på väggen hemma! Stilrent snyggt! Och kan tas ner om man vill ha som underlägg! Hängde den bara på en spik så har tagit ner den ibland när vi har haft middagar och lika snyggt på bordet! Breda jeansen älskar jag också att dom är tillbaks. Igen! Kasta aldrig dina breda jeans! Dom kommer ju om och om igen så har du inga köp ett par, och, kasta dom aldrig!

Ha en fin dag!

Hoppas du hittar något fint!
Kram från Tess

Något annat collage du önskar förresten? Andra färger? Andra saker? Mer inspo? Vad letar du efter just nu? Let me know!

 

This post contains adlinks from Adviral

 

 

1. Sko / 2. Poster / 3. Väska / 4. Solglasögon / 5. Trenchcoat / 6. Basker / 7. Tröja / 8. Blus / 9. Jeans / 10. Grytunderlägg / 11. Sko / 12. Solglasögon / 13. Servetter / 14. Scarf / 15. Klänning / 16. Handskar / 17. Solglasögon / 18. Trenchcoat / 19. Väska / 20. Tröja / 21. Byxa / 22. Poster

This post contains adlinks from Adviral
Posted in: Uncategorized
Kommentarer (0)

Red LOVE

Men åh! Vart tog dagarna vägen! Den här har jag tänkt hur länge på som helst att dela, med tanke på tidigare collage att vi måste ju göra ett RÖTT också! Inför kommande Alla Hjärtans Dag! Men kanske fler som är ute i sista minuten som jag, så här kommer lite inspo! Fast jag har dagen klar imorgon då jag och Milo kommer överraska Christer rejält! Det är han värd! Berättar allt imorgon men något rött vill jag ha på mig! Kul ju att följa temat! Oavsett vad man ska hitta på! Eller kanske du inte vill fira alls. Alla firar ju inte Alla Hjärtans Dag. Men rött är ju inte bara för morgondagen! Här kommer lite blandad inspo!
KRAM KRAM från Tess

 

This post contains adlinks from Adviral

 

 

1. HEELED SANDAL / 2. WRISTLET / 3. KLOCKA / 4. ÖRHÄNGEN / 5. BOX / 6. LADDKABEL / 7. NYCKELRING / 8. POWER BANK / 9. HALSBAND / 10. ÖRHÄNGEN / 11. RING / 12. TURTLENECK / 13. SNEAKER / 14. LÄPPGLANS / 15. ARMBAND / 16. SOLGLASÖGON / 17. SNEAKER / 18. SNEAKER / 19. SNEAKER / 20. SNEAKER / 21. SNEAKER / 22. POLO / 23. SNEAKER / 24. SMYCKESTRÄD / 25. PARFYM GIORGIO ARMANI / 26. KLÄNNING / 27. STÖVLAR / 28. DEKORATION / 29. MÖSSA / 30. BIKINI / 31. SOLGLASÖGON / 32. NAGELLACK

This post contains adlinks from Adviral
Posted in: Uncategorized
Kommentarer (0)

Smycken från Budtorose @budtorose

Posted in: Uncategorized
Kommentarer (0)

..och det är fredag!😎❤️

Posted in: Uncategorized
Kommentarer (0)

Bling 🤩

Alltid har dom SÅ fina smycken! Till helt ok priser tycker jag! Jag älskar brunt just nu. Och i sin nya kollektion har Bud To Rosé MASSOR av smycken i bruna nyanser att matcha till den bruna, mysiga stickade tröjan och ett par jeans kanske! Jag älskar att låta smycken ”dressa” upp dig, att ha ganska casual i vardagen men så lägger man till lite smycken! Här kommer några favoriter!

Imorgon tänkte jag lägga ut en tävling också på min Instagram @tessmodig där du kommer ha chansen att vinna ett valfritt smycke från HELA sortimentet till dig OCH en vän! Kila på min insta imorgon!

Kram från Tess🤗🌟

Posted in: Uncategorized
Kommentarer (0)

VAB

Vi kom inte undan vabruari. Hemma med en liten sjukling med feber. Hoppas det stannar där då det nu endast är just feber, ingen förkylning, inga öron. Milo ändå, trots rätt hög feber i måndags, alltid så himla glad. Men förstår så väl nu att han är sjuk och behöver ta det lugnt. Onsdag idag och tredje dagen hemma. Nu feberfri så vi får se veckan utan stress tillbaks till förskola. Önskar fler tänker så för usch vad man möter sjuka barn nu där flertalet verkligen INTE borde vara på förskolan. Allt för många stressade föräldrar på sin väg tillbaks till jobbet. Det är inte värt det. Inte för allt jobb i världen. Klart ekonomin får en törn men samma där, man får vara förbered på det och vi alla vet väl hur januari, februari brukar se ut, som småbarnsförälder kan ju inte det komma som en överraskning, det lärde jag mig iallafall väldigt snabbt och att det kallas vabruari av en anledning. Låt oss hjälpas åt. Låt våra barn få vara hemma när dom är dåliga, stressa inte tillbaks, och när hemma, var närvarande, ta vara på tiden, för så om sjuk så är det rätt mysigt ändå, att få dom här hela dagarna ihop, och det vet jag att vi är två som tycker.❤️

Posted in: Uncategorized
Kommentarer (0)

Weekend mood🧖🏼‍♀️

Posted in: Uncategorized
Kommentarer (0)
Nästa sida »